Det här med intimiteten.
När jag började träffa Jenny bodde hon hos en killkompis.
I hans tvåa.
I vardagsrummet fanns, som sig bör, ett par bokhyllor, en soffa och en tv.
Det var det som fick plats eftersom tv:n var lika stor som bokhyllan.
I sovrummet hade dom tryckt ihop varsin 140-säng.
Det var det som fanns därinne.
När man är kär och galen, så bryr man sig inte om var, när, hur eller ens OM man sover.
Jag tror på fullaste allvar att vi under de första månaderna, kanske sov tre timmar per natt i snitt.
Max.
Det jobbiga när man träffar nån, som dessutom delar lägenhet med någon, är ju det här med intimiteten.
Jag menar, när faan ska man BAJSA?!
Om jag fick en chans när Jenny gick ut och rökte, så nog faan kom Jimmie hem precis då.
Bara att sätta sig ner, knipa och hoppas på det bästa...dvs att man inte fiser när man precis håller på att somna, ni vet när kroppen slappnar av och man inte har en chans.
Man förstår vad som hände när det redan är försent.
Låtsas sova skitdjupt, men det hjälper inte. Skadan är skedd och man kan lika gärna dö.
Herregud, skjut mig som vi brukar säga.
Nu hade jag tur att mamma bodde granne med Jimmie, så att jag kunde springa över dit och låna toan.
Fast det sa jag ju aldrig förstås till min nuvarande sambo.
Ibland FÅR man ljuga.
Välj själva; "jag springer över till mamma och snor några cigg" eller "jag har lite ont i magen, så jag går och bajsar hos mamma"
Lika svårt att välja som mellan en rom och cola eller en pinne uppkörd i röven.
Men det här med sex då?!
Hur fick vi till DET kan man undra, med en tredje person i en tvåa.
Men herregud, DET skiter man väl i?!
Nuppa brevid nån som sover, är väl ingenting.
Inte jämfört med att bajsa.
Herregud.
/ Tessan
I hans tvåa.
I vardagsrummet fanns, som sig bör, ett par bokhyllor, en soffa och en tv.
Det var det som fick plats eftersom tv:n var lika stor som bokhyllan.
I sovrummet hade dom tryckt ihop varsin 140-säng.
Det var det som fanns därinne.
När man är kär och galen, så bryr man sig inte om var, när, hur eller ens OM man sover.
Jag tror på fullaste allvar att vi under de första månaderna, kanske sov tre timmar per natt i snitt.
Max.
Det jobbiga när man träffar nån, som dessutom delar lägenhet med någon, är ju det här med intimiteten.
Jag menar, när faan ska man BAJSA?!
Om jag fick en chans när Jenny gick ut och rökte, så nog faan kom Jimmie hem precis då.
Bara att sätta sig ner, knipa och hoppas på det bästa...dvs att man inte fiser när man precis håller på att somna, ni vet när kroppen slappnar av och man inte har en chans.
Man förstår vad som hände när det redan är försent.
Låtsas sova skitdjupt, men det hjälper inte. Skadan är skedd och man kan lika gärna dö.
Herregud, skjut mig som vi brukar säga.
Nu hade jag tur att mamma bodde granne med Jimmie, så att jag kunde springa över dit och låna toan.
Fast det sa jag ju aldrig förstås till min nuvarande sambo.
Ibland FÅR man ljuga.
Välj själva; "jag springer över till mamma och snor några cigg" eller "jag har lite ont i magen, så jag går och bajsar hos mamma"
Lika svårt att välja som mellan en rom och cola eller en pinne uppkörd i röven.
Men det här med sex då?!
Hur fick vi till DET kan man undra, med en tredje person i en tvåa.
Men herregud, DET skiter man väl i?!
Nuppa brevid nån som sover, är väl ingenting.
Inte jämfört med att bajsa.
Herregud.
/ Tessan
Nä, jag saknar inte kuk.
Den här frågan jag ofta får, "saknar du aldrig en kuk", börjar bli rätt uttjatad faktiskt.
Svaret på den frågan borde väl vara ganska så jävla enkelt eftersom jag är tillsammans med en TJEJ?!
Jag vet inte riktigt hur folk som ställer den frågan tänker eller hur det kommer sig ATT dom tycker sig ha RÄTTEN att ens ifrågasätta mig.
Det är ju, som sagt, inte lika OK att JAG ifrågasätter dom heteros syn på saker kring sex.
Jenny är inte tjejig. Och DET har jag märkt får folk att ifrågasätta ännu mer.
"Hon är ju rätt så manlig, är det SÄKERT att du då EGENTLIGEN inte ÄR hetero"
"Om hon nu är så lik en kille, så kanske det är vad du EGENTLIGEN vill ha"
Svar nej.
Jenny är Jenny och det är i JENNY jag är kär.
Jenny med fitta. Jenny utan kuk.
punkt.
Nästa gång jag ser en feminin kille med flickvän, ska jag fråga honom varför han hycklar och inte kommer ur garderoben. Det är ju, med tanke på hans utseende, klockrent att han är bög för faan.
Folk brukar ju säga "jag har inga problem med homosexuella, bara dom håller sig långt borta ifrån MIG liksom"
Same goes for me.
Jag har inga problem med snoppar, men håll dom för faan borta från mig.
Och min snippa.
Thank you very much.
Och återigen den här frågan "saknar du aldrig kuk"...allt är ju relativt om vi ser till konverationen nedan.
SÅ oumbärliga är ni inte killar.
Som ni många gånger tycks tro.
Tyvärr.
/ Tessan
Svaret på den frågan borde väl vara ganska så jävla enkelt eftersom jag är tillsammans med en TJEJ?!
Jag vet inte riktigt hur folk som ställer den frågan tänker eller hur det kommer sig ATT dom tycker sig ha RÄTTEN att ens ifrågasätta mig.
Det är ju, som sagt, inte lika OK att JAG ifrågasätter dom heteros syn på saker kring sex.
Jenny är inte tjejig. Och DET har jag märkt får folk att ifrågasätta ännu mer.
"Hon är ju rätt så manlig, är det SÄKERT att du då EGENTLIGEN inte ÄR hetero"
"Om hon nu är så lik en kille, så kanske det är vad du EGENTLIGEN vill ha"
Svar nej.
Jenny är Jenny och det är i JENNY jag är kär.
Jenny med fitta. Jenny utan kuk.
punkt.
Nästa gång jag ser en feminin kille med flickvän, ska jag fråga honom varför han hycklar och inte kommer ur garderoben. Det är ju, med tanke på hans utseende, klockrent att han är bög för faan.
Folk brukar ju säga "jag har inga problem med homosexuella, bara dom håller sig långt borta ifrån MIG liksom"
Same goes for me.
Jag har inga problem med snoppar, men håll dom för faan borta från mig.
Och min snippa.
Thank you very much.
Och återigen den här frågan "saknar du aldrig kuk"...allt är ju relativt om vi ser till konverationen nedan.
SÅ oumbärliga är ni inte killar.
Som ni många gånger tycks tro.
Tyvärr.
/ Tessan
Ode to den vackraste människan jag nånsin mött <3
Jag kan inte beskriva i ord hur lycklig jag är med Jenny.
Den här tokförälskelsefasen går inte över och jag älskart.
Varje morgon vaknar jag och är så jävla överlycklig över att hon ligger där bredvid mig.
Och känslan av att varje kväll jag får krypa ner och somna på hennes arm, är fullkomligt obeskrivlig.
Jag ryser så att håret på armarna reser sig, bara hon tar i mig.
Jag blir på riktigt, svag i benen när hon kysser mig.
Jag ryser så det känns ända in i själen varje gång hon ser mig i ögonen och säger att hon älskar mig.
Och mitt hjärta gör ont och går sönder en smula när vi är osams.
För det är även vi flator om ni nu inte trodde det av nån anledning.
Visserligen otroligt sällan, men det händer (typ enbart när jag är en PMS-häxa).
Innan Jenny levde jag väldigt mycket i den hetero världen, bortsett för några undantag.
Jag har dejtat ett par tjejer, men aldrig varit riktigt förälskad eller kär i nån.
Vid närmare eftertanke har jag fan inte ens varit kär över huvud taget om man jämför med nu.
Det är först NU jag förstår hur det SKA kännas.
Det tog mig nästan 37 år att hitta rätt, men tro mig- det var värt varenda jävla år för att hamna här.
Det är en helt ny värld för mig, att vara tillsammans och dela sitt liv med en tjej, och jag lär mig saker varenda dag om mig själv.
Jag kan tex inte vara en tyst och tjurig jävla fitta som suckandes går runt och städar och plockar utan att be om hjälp och hoppas på att hon ska erbjuda sig.
Tro mig, jag har gjort det. En gång.
Sen hade vi ett snack, eller vi och vi- det var mest Jenny som sa sitt.
Och det räckte för att jag skulle växa upp och inse att det inte funkar så.
Vill man ha hjälp ber man om det, annars kan man dammsuga och hålla käften.
Jenny har, det alla hittills misslyckats med, tagit ner mig på jorden och fått mig inse att jag inte är facit.
Det är inte bara MINA regler som gäller, det är inte bara mina åsikter som räknas och det är inte bara mitt sätt att tänka som är det ända rätta.
No shit.
Jenny har fått mig att inse hur jävla onödigt självkritiska vi är.
Allt, och då menar jag ALLT, som jag ogillat med min kropp- fullkomligt älskar hon.
Hon ser alla mina skavanker som sexiga, charmiga och vackra, vilket gör att jag ser det på samma sätt.
Jag älskar mig själv mer än jag någonsin trott att jag skulle kunna göra.
Tack vare den vackraste människan jag någonsin mött.
/ Tessan
Den här tokförälskelsefasen går inte över och jag älskart.
Varje morgon vaknar jag och är så jävla överlycklig över att hon ligger där bredvid mig.
Och känslan av att varje kväll jag får krypa ner och somna på hennes arm, är fullkomligt obeskrivlig.
Jag ryser så att håret på armarna reser sig, bara hon tar i mig.
Jag blir på riktigt, svag i benen när hon kysser mig.
Jag ryser så det känns ända in i själen varje gång hon ser mig i ögonen och säger att hon älskar mig.
Och mitt hjärta gör ont och går sönder en smula när vi är osams.
För det är även vi flator om ni nu inte trodde det av nån anledning.
Visserligen otroligt sällan, men det händer (typ enbart när jag är en PMS-häxa).
Innan Jenny levde jag väldigt mycket i den hetero världen, bortsett för några undantag.
Jag har dejtat ett par tjejer, men aldrig varit riktigt förälskad eller kär i nån.
Vid närmare eftertanke har jag fan inte ens varit kär över huvud taget om man jämför med nu.
Det är först NU jag förstår hur det SKA kännas.
Det tog mig nästan 37 år att hitta rätt, men tro mig- det var värt varenda jävla år för att hamna här.
Det är en helt ny värld för mig, att vara tillsammans och dela sitt liv med en tjej, och jag lär mig saker varenda dag om mig själv.
Jag kan tex inte vara en tyst och tjurig jävla fitta som suckandes går runt och städar och plockar utan att be om hjälp och hoppas på att hon ska erbjuda sig.
Tro mig, jag har gjort det. En gång.
Sen hade vi ett snack, eller vi och vi- det var mest Jenny som sa sitt.
Och det räckte för att jag skulle växa upp och inse att det inte funkar så.
Vill man ha hjälp ber man om det, annars kan man dammsuga och hålla käften.
Jenny har, det alla hittills misslyckats med, tagit ner mig på jorden och fått mig inse att jag inte är facit.
Det är inte bara MINA regler som gäller, det är inte bara mina åsikter som räknas och det är inte bara mitt sätt att tänka som är det ända rätta.
No shit.
Jenny har fått mig att inse hur jävla onödigt självkritiska vi är.
Allt, och då menar jag ALLT, som jag ogillat med min kropp- fullkomligt älskar hon.
Hon ser alla mina skavanker som sexiga, charmiga och vackra, vilket gör att jag ser det på samma sätt.
Jag älskar mig själv mer än jag någonsin trott att jag skulle kunna göra.
Tack vare den vackraste människan jag någonsin mött.
/ Tessan
Barn som tar skada
Många idioter påstår ju att barnen skulle ta skada av att växa upp med samkönade föräldrar.
Jag har alltid motsatt mig deras åsikt stenhårt.
Det verkar ju för fan inte KLOKT att det skulle vara så.
Men nu verkar verkligheten komma ikapp...
När jag stog och väntade på min beställda mat inne på café Supreme på Kompassen, så insåg jag att det ÄR nåt som inte stämmer med min yngsta dotter.
Och hur jag än vänder och vrider på det, så kommer jag tillbaka till det faktum att det beror på att hon varannan vecka lever ihop med två mammor.
Ungen åkte rulltrappa upp och rulltrappa ner gång på gång på gång...OCH skrattade så hon tjöt.
Där ser man vad illa det kan gå när man som barn har två flator som förebilder.
Stackars barn...
/ Tessan
Jag har alltid motsatt mig deras åsikt stenhårt.
Det verkar ju för fan inte KLOKT att det skulle vara så.
Men nu verkar verkligheten komma ikapp...
När jag stog och väntade på min beställda mat inne på café Supreme på Kompassen, så insåg jag att det ÄR nåt som inte stämmer med min yngsta dotter.
Och hur jag än vänder och vrider på det, så kommer jag tillbaka till det faktum att det beror på att hon varannan vecka lever ihop med två mammor.
Ungen åkte rulltrappa upp och rulltrappa ner gång på gång på gång...OCH skrattade så hon tjöt.
Där ser man vad illa det kan gå när man som barn har två flator som förebilder.
Stackars barn...
/ Tessan
I min iPhone
Countdown... <3<3<3
/ Tessan
/ Tessan
PappaJenny <3 Riktiga män.
Ibland tror folk att flator hatar män, vilket inte är sant. Iallafall inte i mitt fall. Jag älskar män, dock inte på ett bögigt sätt. Tex, när jag var liten lekte jag bara med killar nästan. Gjorde alltid grabbiga saker, som att leka krig spela fotboll åka bräda osv. Jag stod och kissade och var bra på det. Jag ville vara en kille helt enkelt. Men senare insåg jag att jag var för smart för det, så jag blev servicetekniker istället.
Alltså jag jobbar nästan enbart med män. Mina bästa vänner genom åren har varit för det mesta, män. Jag känner att jag har mer gemensamt med män. Ja men ni vet, fotboll, bilar, brudar, kläder, öl, runka bulle osv.
Vårat barn kommer ha många manliga förebilder i sitt liv. Inte bara mig. ;)
Men det finns RIKTIGA män och män. Det är stor skillnad. Jag umgås bara med riktiga män. Och med det menar jag män som har större snopp än mig. Nej, jag menar män som inte tror att deras snopp kommer ruttna bort bara för att jag har en snygg tjej. Män som inte får tvångstankar så fort dom ser två tjejer. Alltså män som kan prata med oss UTAN att börja stöta på min tjej, för att senare bli otrevlig när han inser att det inte funkar.
Jag menar HERREGUD, låt mig ha min tjej. Du måste väl kunna få någon annan? Jag lovar att i hela Örebro län så måste det finnas MINST 10st superheterosingelbrudar. Eller nä jag ska inte överdriva. Men minst 5st iallafall. Men det är hårt för vissa män att ta att jag som flata har hämtat min tjej från heterovärlden. Jag har tagit henne ifrån er liksom. HEMSKT är det.
Men va FAN, jag har ju för fan lämnat tillbaka mina begangnade. Okej dom kanske inte är så mycket att ha. Men jag tog en från er och lämnade tillbaka alla andra liksom. Den sista som jag lämnade tillbaka MÅSTE jag be om ursäkt för. Förlåt att ni fick tillbaka henne. INGEN kan ha så dålig karma att man förtjänar henne. Så sorry!
Det jag menar är naturligtvis att jag är inget hot mot dig som man. Jag ska inte ta din tjej/fru. Jag har troligtvis redan haft henne. ;)
Så bara så ni vet I love you GAYS, nä jag menar GUYS!
Bye.
/ Jenny
Alltså jag jobbar nästan enbart med män. Mina bästa vänner genom åren har varit för det mesta, män. Jag känner att jag har mer gemensamt med män. Ja men ni vet, fotboll, bilar, brudar, kläder, öl, runka bulle osv.
Vårat barn kommer ha många manliga förebilder i sitt liv. Inte bara mig. ;)
Men det finns RIKTIGA män och män. Det är stor skillnad. Jag umgås bara med riktiga män. Och med det menar jag män som har större snopp än mig. Nej, jag menar män som inte tror att deras snopp kommer ruttna bort bara för att jag har en snygg tjej. Män som inte får tvångstankar så fort dom ser två tjejer. Alltså män som kan prata med oss UTAN att börja stöta på min tjej, för att senare bli otrevlig när han inser att det inte funkar.
Jag menar HERREGUD, låt mig ha min tjej. Du måste väl kunna få någon annan? Jag lovar att i hela Örebro län så måste det finnas MINST 10st superheterosingelbrudar. Eller nä jag ska inte överdriva. Men minst 5st iallafall. Men det är hårt för vissa män att ta att jag som flata har hämtat min tjej från heterovärlden. Jag har tagit henne ifrån er liksom. HEMSKT är det.
Men va FAN, jag har ju för fan lämnat tillbaka mina begangnade. Okej dom kanske inte är så mycket att ha. Men jag tog en från er och lämnade tillbaka alla andra liksom. Den sista som jag lämnade tillbaka MÅSTE jag be om ursäkt för. Förlåt att ni fick tillbaka henne. INGEN kan ha så dålig karma att man förtjänar henne. Så sorry!
Det jag menar är naturligtvis att jag är inget hot mot dig som man. Jag ska inte ta din tjej/fru. Jag har troligtvis redan haft henne. ;)
Så bara så ni vet I love you GAYS, nä jag menar GUYS!
Bye.
/ Jenny
Hej. The real PappaJenny här.
Jag vill börja med att säga att jag, och även min tjej är otroligt tacksamma över att det finns så fina människor som hjälper homos och även heterosexuella par som inte kan få barn, genom att donera. Jag har bestämt att jag själv faktiskt ska donera mina ägg. Som tack för hjälpen liksom.
Jag och min tjej har verkligen helt olika bakgrund. Jag har levt som öppet homosexuell i över 15 år, och hon har levt som smyghomo i nästan 40. ( kan hända att jag inte får ligga ikväll för att jag skrev så) Hur som helst så får man höra mycket på dom 15 åren. Man träffar många idioter, får höra många kommentarer osv. I början av min karriär som flata så var det väldigt viktigt att påpeka för dessa människor att dom var just idioter. Tala om för folk hur fel dom har i sitt sätt att tänka. Ja vinna helt enkelt. Sen kom en period där man bara inte orkar bemöta folks fördomar. Varför skulle man? Det va ju enkelt att bara skaka på huvudet och säga sug min Strapon. Gå vidare och umgås med folk som var just folk.
Nu är det skillnad. Det finns två helt underbara barn med i bilden och snart en liten bebis. Jag kan inte bara skaka på huvudet längre. Hur ska vi kunna säga till våra barn att dom ska stå upp för våran familj om vi inte gör det själva? Det funkar inte. Så för min familjs skull så kommer jag inte acceptera en massa skit. Inte ens lite.
Min underbara tjej har som sagt inte hört alla dåliga skämt, förolämpningar eller övertramp än. Vilket gör att hon är mer ödmjuk än mig.
Oj va rädda ni blir nu. Får man inte skämta med er stiffa flator eller?? Svar: JO självklart. Jag älskar folk med humor.
Men allvarligt, hur många gånger har jag hört dom skämten under 15 års tid tror du? Det är lite svårt att ens låtsats att det är roligt. Hur många gånger har jag fått frågan om hur flator har sex? Hur många gånger har okända män på krogen kommit fram och ifrågasatt min tjejs val av partner?
Jag uppskattar att folk frågar mig saker som dom undrar över, men bara för att vi är lebbar så kan man fråga vad som helst eller? Folk tänker ju inte. Tex, jag ska vända på några typiska situationer i min vardag.
Ex 1. På krogen.
Helt okänd snubbe kommer fram till två flator: "Tja eeeeh äää ni vahetere.... Flator älle? Hur går dää liksom? Jag menar när ni knullar? älle säger ni knulla? Saknar ni aldrig en riktig kuk älle?"
Svaret på den frågan för er som verkligen vill veta: Ja vi är flator. Det går kanon bra. Vi säger knulla. Och på sista frågan svarar jag samma som på fråga ett. Vi är flator. Punkt.
I omvänd situation: På krogen.
Helt okänd flata kommer fram till ett heteropar. "Hej, ursäkta men är ni hetero eller? Hur känns det? Ursäkta men jag måste bara fråga, När du knullar din tjej i tvåan har hon även två fingrar i din tvåa då? Jag var bara tvungen att fråga nu när jag såg att ni var hetero."
Ja hur skulle det svaret se ut? Ni fattar va jag menar. Man säger mycket saker till homos som man aldrig säger till ett normalt heterosvenssonpar. Och dessutom blir man sur om man inte får svar på dessa frågor. Finns många fler exempel på frågor och påståenden, erbjudanden som vi får. jag ska skriva några fler nedan som ni kan vända på själva.
"Vill ni ha barn? men gud det är väl bara att du skickar ut tjejen på krogen för ett onenight?"
Man skulle med all säkerhet inte säga så till ett heteropar där killens sperma är lite efterbliven.
"gud va kul att ni vill ha barn. jag kan bli pappa till erat barn"
Samma där, man skulle med all säkerhet inte ha formulerat det på det sättet till ett heteropar.
Jag vet att folk inte menar att vara idioter, utan att det handlar om okunskap och att dom menar väl. Men NEJ! jag vill inte att någon annan ska knulla min tjej. Och det vill inte hon heller. Nej! Vårat barn kommer inte ha någon pappa. Vill man hjälpa människor som inte kan få barn så ringer man till sjukhuset och ber om att få donera.
För Barnens och för min blivande frus skull. Ska jag PappaJenny stå upp för min familj och vara en bra förebild.
Nu lämnar jag tillbaka bloggen till frugan och säger hejdå till vårat sexliv! :(
Bye bye
/ Jenny
Kvinnan i bebisaffären.
Den 20:nde oktober ska jag och den blivande frugan till fertilitetskliniken på möte.
Vi ska träffa en läkare som ska gå igenom de olika metoderna för att göra mig fet, hormonstinn och ickekåt.
Eller väldigt mycket jättekåt. Man vet inte så noga. Min blivande fru hoppas på det sistnämnda.
Och att jag får enorma bröst.
Vad hon inte fattar är att om hon så mycket som tittar på dom, kommer dö.
Hursomhelst, vi ska dit och träffa spermadoktorn och få veta vilka metoder vi har att välja på.
Förmodligen väljer vi att plocka ur Jennys spermier och befrukta...eller troligtvis INTE nä.
Antingen blir det insemination eller IVF-behandling, men det återkommer vi till sen.
När jag pratade med fertilitetskliniken, eller bebisaffären, första gången så var det en upplevelse.
Jag presenterade mig och sa att jag och min partner ville veta mer om hur vi kan få ett barn ihop med deras hjälp.
Kvinnan i bebisaffären var väldigt trevlig och förklarade lite snabbt att man får hem en hälsodeklaration att fylla i och sen blir man, inom tre månader, kallad på ett första besök för utredning.
Jag frågar hur lång väntetid dom har och om hon på ett ungefär kan säga när detta första möte kan komma att bli.
Hon pratar om vårdgarantin på tre månader och säger, fast SÅ lång väntetid är det inte- så inom två månader borde vi bli kallade.
Sweet!
Det var väl allt då tänker jag och ska avsluta samtalet, men då kommer bebisaffärstanten med en mycket intressant fråga.
Hur länge har ni försökt att bli gravida?
SARU?!
Ja, du och din partner.
Hur lände har ni försökt bli gravida?! Vi har som regel att man måste ha försökt under ett år innan vi går in och hjälper till.
Sen ser vi till det här med BMI också, det ska ligga normalt för att underlätta att våra metoder fungerar.
Jaha...du menar så...alltså, mitt BMI är helt normalt så det är nog inga problem skulle jag tro.
Jag och min partner JENNY har legat typ 500 gånger varje dag i ett halvår, men det händer inte ETT SKIT.
Vi fattar ingenting.
Vi KAN försöka i ett halvår till, men jag betvivlar att det kommer funka.
Vad tror du som sitter på mest kunskap om det hela.
Kvinnan på bebisaffären skrattade så hon grät, tackade mig för ett otroligt roligt samtal och önskade oss hjärtligt välkomna inom två månader.
Antingen menade hon det, eller så sitter jag här om ett par månader och väntar femlingar.
You never know.
Vi ska träffa en läkare som ska gå igenom de olika metoderna för att göra mig fet, hormonstinn och ickekåt.
Eller väldigt mycket jättekåt. Man vet inte så noga. Min blivande fru hoppas på det sistnämnda.
Och att jag får enorma bröst.
Vad hon inte fattar är att om hon så mycket som tittar på dom, kommer dö.
Hursomhelst, vi ska dit och träffa spermadoktorn och få veta vilka metoder vi har att välja på.
Förmodligen väljer vi att plocka ur Jennys spermier och befrukta...eller troligtvis INTE nä.
Antingen blir det insemination eller IVF-behandling, men det återkommer vi till sen.
När jag pratade med fertilitetskliniken, eller bebisaffären, första gången så var det en upplevelse.
Jag presenterade mig och sa att jag och min partner ville veta mer om hur vi kan få ett barn ihop med deras hjälp.
Kvinnan i bebisaffären var väldigt trevlig och förklarade lite snabbt att man får hem en hälsodeklaration att fylla i och sen blir man, inom tre månader, kallad på ett första besök för utredning.
Jag frågar hur lång väntetid dom har och om hon på ett ungefär kan säga när detta första möte kan komma att bli.
Hon pratar om vårdgarantin på tre månader och säger, fast SÅ lång väntetid är det inte- så inom två månader borde vi bli kallade.
Sweet!
Det var väl allt då tänker jag och ska avsluta samtalet, men då kommer bebisaffärstanten med en mycket intressant fråga.
Hur länge har ni försökt att bli gravida?
SARU?!
Ja, du och din partner.
Hur lände har ni försökt bli gravida?! Vi har som regel att man måste ha försökt under ett år innan vi går in och hjälper till.
Sen ser vi till det här med BMI också, det ska ligga normalt för att underlätta att våra metoder fungerar.
Jaha...du menar så...alltså, mitt BMI är helt normalt så det är nog inga problem skulle jag tro.
Jag och min partner JENNY har legat typ 500 gånger varje dag i ett halvår, men det händer inte ETT SKIT.
Vi fattar ingenting.
Vi KAN försöka i ett halvår till, men jag betvivlar att det kommer funka.
Vad tror du som sitter på mest kunskap om det hela.
Kvinnan på bebisaffären skrattade så hon grät, tackade mig för ett otroligt roligt samtal och önskade oss hjärtligt välkomna inom två månader.
Antingen menade hon det, eller så sitter jag här om ett par månader och väntar femlingar.
You never know.
Om Gud hade velat att homosexuella...blablabla, håll käften.
Det är märkligt vad folk är dumma i huvet.
Skrämmande.
Folk kan ha en åsikt som dom gärna sprider runt, men egentligen har dom inte en enda jävla aning om vad dom egentligen står för.
Ett exempel på detta är när jag på en fest för ett tag sen, hamnade i fokus.
Det brukar jag iofs göra eftersom min käft går i ett och jag inte är riktig klok, men nu var jag i fokus för att jag kommit ut som flata och satt och pratade om Jenny och barn osv.
En av festdeltagarna säger helt spontant att han alltid varit emot homosexuella och hela grejen med att dom ska få skaffa barn.
Detta fram tills han fick veta att JAG är homosexuell vill säga- då ändrade han uppfattning.
Hans sätt att uttrycka sig fick mig mörkrädd.
"Asså, jag har ju ALLTD tyckt att det är helt sjukt att homos ska få skaffa BARN.
Jag menar, hade Gud velat att homosexuella skulle ha barn, hade han skapat Adam och Evert.
( Nämen DEN var väl ny?! )
Men asså, dig KÄNNER jag ju. Du är ju en skitbra tjej! Smart, har bra jobb och skitrolig!
Jag har alltid gillat dig som person.
Jag har INGA ALLS problem med att du är flata eller att ni vill ha barn- det är ju fan SKITKUL ju!
Skål för det Tessan!
Jamen visst serru, skål.
För hyckleriet.
Har jag besparat hela homovärlden från en dumjävels åsikter bara för att just JAG, som han gillar som person, är homosexuell nu alltså?!
Tack vare lilla mig har han alltså ändrat hela sin syn på homos.
Sweet! Nu ska jag bara bli invandrare också.
Skrämmande.
Folk kan ha en åsikt som dom gärna sprider runt, men egentligen har dom inte en enda jävla aning om vad dom egentligen står för.
Ett exempel på detta är när jag på en fest för ett tag sen, hamnade i fokus.
Det brukar jag iofs göra eftersom min käft går i ett och jag inte är riktig klok, men nu var jag i fokus för att jag kommit ut som flata och satt och pratade om Jenny och barn osv.
En av festdeltagarna säger helt spontant att han alltid varit emot homosexuella och hela grejen med att dom ska få skaffa barn.
Detta fram tills han fick veta att JAG är homosexuell vill säga- då ändrade han uppfattning.
Hans sätt att uttrycka sig fick mig mörkrädd.
"Asså, jag har ju ALLTD tyckt att det är helt sjukt att homos ska få skaffa BARN.
Jag menar, hade Gud velat att homosexuella skulle ha barn, hade han skapat Adam och Evert.
( Nämen DEN var väl ny?! )
Men asså, dig KÄNNER jag ju. Du är ju en skitbra tjej! Smart, har bra jobb och skitrolig!
Jag har alltid gillat dig som person.
Jag har INGA ALLS problem med att du är flata eller att ni vill ha barn- det är ju fan SKITKUL ju!
Skål för det Tessan!
Jamen visst serru, skål.
För hyckleriet.
Har jag besparat hela homovärlden från en dumjävels åsikter bara för att just JAG, som han gillar som person, är homosexuell nu alltså?!
Tack vare lilla mig har han alltså ändrat hela sin syn på homos.
Sweet! Nu ska jag bara bli invandrare också.
Homosexuella och barn
Homosexuella ska inte få skaffa barn. Har man ju hört.
Nä, och barn ska inte äta godis i veckorna, man ska inte bada när man ätit och onanerar man får man håriga händer.
Gå och lek med elden, så ni kissar på er säger jag.
Jag skrattar mig harmynt åt folks förutfattade meningar kring detta, ack så omdebaterade ämne.
Ska vi tvångssterelisera utvecklingsstörda, alkoholister, narkomaner och alla handikappade?!
Jag och Jenny VILL, överallt annat, ha ett barn ihop.
Och jag kan ärligt stå för att jag inte tror att barn födda av narkomaner eller alkoholister, var helt önskade till denna värld.
Jag är helt övertygad om att vårt efterlängtade barn, kommer att få det hur bra som helst hos två flator, som oss.
Jag förstår inte VARFÖR dom skulle fara illa på något sätt bara för att dom växer upp med två mammor.
Det enda som gör det komplicerat är folks förutfattade meningar och åsikter.
Som dom mer än gärna delar med sig av.
Allt beror på hur vi bemöter dessa olikheter i samhället.
Hur vi förmedlar våra åsikter mellan varann.
Om vi lär våra barn att svära, att slåss, att hata invandrare eller att hata homosexuella- ja, då gör dom ju det.
En vanlig fråga jag får är just "vad säger barnen"
Och det ska jag berätta, så får ni kanske ett hum om hur jag uppfostrat och fört mina värderingar vidare till dom.
Jag satte mig med dom i soffan och sa; mamma vill prata med er.
Och så här gick konversationen med en hel del garv inblandat...
Jag: Ni vet ju att man som flicka kan vara kär i både pojkar och flickor, och tvärt om, eller hur?!
Båda nickar, säger jaa och håller med.
Klarastina, då 6 år och utan R i sitt tal: Om man är killaj äj man bög och tjej lesp.
Astrid 9: KLARASTINA, det heter inte LESP, du fattar ju INGENTING!!! Man säger LESBISK.
Klarastina: Jajha.
Jag: Och nu är det så att mamma är kär i en tjej. Jättekär!
Astrid 9: Är det hon Jenny som var här och fikade en dag?!
Jag: Jaa, det är hon, hur visste du det?!
Astrid: Jag bara förstog det på dig, det märktes mamma, JÄTTEVÄL.
Klarastina: Men mamma, VET Jenny det?! Du måste BEJÄTTA det för Jenny mamma!
Jag: Det HAR jag Klarastina.
Klarastina: HAJU?! SHIT va du äj modig mamma! Äj Jenny käj i dig också?!
Jag: Ja det hoppas jag!
Astrid: Men mamma, jag TYCKER inte att det är nåt konstigt, kärleken kan se så himla olika ut.
Kolla på morfar, Eva är ju mycket yngre än honom till exempel.
Klarastina: Jaaa, och hon är bjun också... eftersom hon kommej ifjån afjika, ni vet...
Astrid: Var det nåt mer, eller kan vi gå ut och leka igen?!
Jag: Nää, det var väl det. Jag ville bara berätta hur det ligger till, så ni vet.
Och om ni vill fråga nåt så gör ni det, ellerhur!?
Klarastina: Fjåga vaddå, om ni pussas ellej?! Det fattaj vi väl att ni göj! Nu gåj vi ut och lekej igen!
Så dramatiskt var det.
Mina barn älskar Jenny och Jenny älskar dom.
Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv.
Och mår jag bra, så mår barnen bra.
Astrid sa en gång: Du mamma, jag tycker det är så BRA att du blev lesbisk.
Jenny är så himla bra och rolig- och dom killar du varit ihop med har faktiskt varit rätt tråkiga.
Det är MYCKET roligare när vi alla är tjejer liksom.
Lova att ni aldrig gör slut mamma, LOVA det!
Och det gjorde jag.
Avslutningsvis några kloka ord från David Batra, taget ur hans sommarprat i P1 2008.
"Det största hyckleriet, det är dom som pratar om det dom kallar för "barnets bästa"
Om vi ställer livet hos en kärleksfull familj som har möjlighet att ge barnet mat och kläder och tak över huvet mot att leva som tiggare eller prostituerad, så är det väl ändå alldeles självklart att det första alternativet är det bästa för barnet, oavsett nu om båda föräldrarna råkar va kvinnor.
Det är tragiskt att en del människor vill vägra andra möjligheten.
Människor som säger sig ha en tro på ngt gott.
Att två män eller kvinnor vill ha sex med varann, är något speciellt kan man tycka, men det är inte sjukt på något sätt och det gör dom inte till dåliga förebilder eller dåliga föräldrar.
Däremot har jag verkligen svårt för folk som ägnar stor del av sin tid att tillbe olika påhittade av sagoväsen"
En (kanske inte så) kort introduktion.
För er som inte vet; två tjejer kan inte göra barn. Nu vet ni.
Lite kort introduktion innan vi påbörjar denna resa;
Jag har vetat sen jag var typ 14 att jag kan bli kär i både killar och tjejer.
Jag gifte mig med en kille, fick två barn, skiljde mig och blev kär.
I Jenny.
Jag blev kär i Jenny första gången jag träffade henne, där och då- pang bara.
Jag brukar säga att det är den enda positiva käftsmäll jag nånsin fått.
Inte för att jag fått så många käftsmällar i mitt liv, närmare bestämt ingen, men det här KÄNDES som en sån kan jag tänka- fast mer som om hon, med enorm kraft kastade in hela himlen och dess miljarder stjärnor, rakt in i mitt hjärta och själ.
Allt detta i ett "Hej, Jenny" och en utsträckt hand.
Jag kunde ha trillat ihop och dött på plats därutanför O'learys i Örebro, men istället tog jag med henne hem och låg med henne.
Första kvällen.
På min mammas soffa.
Det kan man tycka vad man vill om, jag anser att det var bland det klokaste jag gjort i hela mitt liv.
Idag behöver vi inte, även om vi med all sannorlikhet skulle, ligga med varann på mammas soffa- idag har vi vår gemensamma säng i vårt gemensamma hem.
Och nu vill vi ha en liten unge.
Ett regnbågsbarn som det heter i vår värld.
Men för att återgå till de översta raderna; två tjejer kan inte göra barn.
Tur är då att det finns en fertilitetsklinik som kan hjälpa oss med våran bebis.
Som förövrigt ska heta Sigge eller Lilly (om JAG får som jag vill alltså, och vilken gravid kvinna får inte det liksom?!)
Så det är det den här bloggen kommer handla om.
Resan till fertilitetskliniken med allt vad det innebär.
Våran resa över regnbågen och tillbaka.
Lite kort introduktion innan vi påbörjar denna resa;
Jag har vetat sen jag var typ 14 att jag kan bli kär i både killar och tjejer.
Jag gifte mig med en kille, fick två barn, skiljde mig och blev kär.
I Jenny.
Jag blev kär i Jenny första gången jag träffade henne, där och då- pang bara.
Jag brukar säga att det är den enda positiva käftsmäll jag nånsin fått.
Inte för att jag fått så många käftsmällar i mitt liv, närmare bestämt ingen, men det här KÄNDES som en sån kan jag tänka- fast mer som om hon, med enorm kraft kastade in hela himlen och dess miljarder stjärnor, rakt in i mitt hjärta och själ.
Allt detta i ett "Hej, Jenny" och en utsträckt hand.
Jag kunde ha trillat ihop och dött på plats därutanför O'learys i Örebro, men istället tog jag med henne hem och låg med henne.
Första kvällen.
På min mammas soffa.
Det kan man tycka vad man vill om, jag anser att det var bland det klokaste jag gjort i hela mitt liv.
Idag behöver vi inte, även om vi med all sannorlikhet skulle, ligga med varann på mammas soffa- idag har vi vår gemensamma säng i vårt gemensamma hem.
Och nu vill vi ha en liten unge.
Ett regnbågsbarn som det heter i vår värld.
Men för att återgå till de översta raderna; två tjejer kan inte göra barn.
Tur är då att det finns en fertilitetsklinik som kan hjälpa oss med våran bebis.
Som förövrigt ska heta Sigge eller Lilly (om JAG får som jag vill alltså, och vilken gravid kvinna får inte det liksom?!)
Så det är det den här bloggen kommer handla om.
Resan till fertilitetskliniken med allt vad det innebär.
Våran resa över regnbågen och tillbaka.
