PappaJenny

När jag började träffa Jenny bodde hon hos en killkompis.
I hans tvåa.
I vardagsrummet fanns, som sig bör, ett par bokhyllor, en soffa och en tv.
Det var det som fick plats eftersom tv:n var lika stor som bokhyllan.
I sovrummet hade dom tryckt ihop varsin 140-säng.
Det var det som fanns därinne.

När man är kär och galen, så bryr man sig inte om var, när, hur eller ens OM man sover.
Jag tror på fullaste allvar att vi under de första månaderna, kanske sov tre timmar per natt i snitt.
Max.

Det jobbiga när man träffar nån, som dessutom delar lägenhet med någon, är ju det här med intimiteten.
Jag menar, när faan ska man BAJSA?!

Om jag fick en chans när Jenny gick ut och rökte, så nog faan kom Jimmie hem precis då.
Bara att sätta sig ner, knipa och hoppas på det bästa...dvs att man inte fiser när man precis håller på att somna, ni vet när kroppen slappnar av och man inte har en chans.
Man förstår vad som hände när det redan är försent.
Låtsas sova skitdjupt, men det hjälper inte. Skadan är skedd och man kan lika gärna dö.
Herregud, skjut mig som vi brukar säga.

Nu hade jag tur att mamma bodde granne med Jimmie, så att jag kunde springa över dit och låna toan.
Fast det sa jag ju aldrig förstås till min nuvarande sambo.
Ibland FÅR man ljuga.
Välj själva; "jag springer över till mamma och snor några cigg" eller "jag har lite ont i magen, så jag går och bajsar hos mamma"
Lika svårt att välja som mellan en rom och cola eller en pinne uppkörd i röven.

Men det här med sex då?!
Hur fick vi till DET kan man undra, med en tredje person i en tvåa.
Men herregud, DET skiter man väl i?!
Nuppa brevid nån som sover, är väl ingenting.
Inte jämfört med att bajsa.
Herregud.

/ Tessan