Ode to den vackraste människan jag nånsin mött <3
Jag kan inte beskriva i ord hur lycklig jag är med Jenny.
Den här tokförälskelsefasen går inte över och jag älskart.
Varje morgon vaknar jag och är så jävla överlycklig över att hon ligger där bredvid mig.
Och känslan av att varje kväll jag får krypa ner och somna på hennes arm, är fullkomligt obeskrivlig.
Jag ryser så att håret på armarna reser sig, bara hon tar i mig.
Jag blir på riktigt, svag i benen när hon kysser mig.
Jag ryser så det känns ända in i själen varje gång hon ser mig i ögonen och säger att hon älskar mig.
Och mitt hjärta gör ont och går sönder en smula när vi är osams.
För det är även vi flator om ni nu inte trodde det av nån anledning.
Visserligen otroligt sällan, men det händer (typ enbart när jag är en PMS-häxa).
Innan Jenny levde jag väldigt mycket i den hetero världen, bortsett för några undantag.
Jag har dejtat ett par tjejer, men aldrig varit riktigt förälskad eller kär i nån.
Vid närmare eftertanke har jag fan inte ens varit kär över huvud taget om man jämför med nu.
Det är först NU jag förstår hur det SKA kännas.
Det tog mig nästan 37 år att hitta rätt, men tro mig- det var värt varenda jävla år för att hamna här.
Det är en helt ny värld för mig, att vara tillsammans och dela sitt liv med en tjej, och jag lär mig saker varenda dag om mig själv.
Jag kan tex inte vara en tyst och tjurig jävla fitta som suckandes går runt och städar och plockar utan att be om hjälp och hoppas på att hon ska erbjuda sig.
Tro mig, jag har gjort det. En gång.
Sen hade vi ett snack, eller vi och vi- det var mest Jenny som sa sitt.
Och det räckte för att jag skulle växa upp och inse att det inte funkar så.
Vill man ha hjälp ber man om det, annars kan man dammsuga och hålla käften.
Jenny har, det alla hittills misslyckats med, tagit ner mig på jorden och fått mig inse att jag inte är facit.
Det är inte bara MINA regler som gäller, det är inte bara mina åsikter som räknas och det är inte bara mitt sätt att tänka som är det ända rätta.
No shit.
Jenny har fått mig att inse hur jävla onödigt självkritiska vi är.
Allt, och då menar jag ALLT, som jag ogillat med min kropp- fullkomligt älskar hon.
Hon ser alla mina skavanker som sexiga, charmiga och vackra, vilket gör att jag ser det på samma sätt.
Jag älskar mig själv mer än jag någonsin trott att jag skulle kunna göra.
Tack vare den vackraste människan jag någonsin mött.
/ Tessan
Den här tokförälskelsefasen går inte över och jag älskart.
Varje morgon vaknar jag och är så jävla överlycklig över att hon ligger där bredvid mig.
Och känslan av att varje kväll jag får krypa ner och somna på hennes arm, är fullkomligt obeskrivlig.
Jag ryser så att håret på armarna reser sig, bara hon tar i mig.
Jag blir på riktigt, svag i benen när hon kysser mig.
Jag ryser så det känns ända in i själen varje gång hon ser mig i ögonen och säger att hon älskar mig.
Och mitt hjärta gör ont och går sönder en smula när vi är osams.
För det är även vi flator om ni nu inte trodde det av nån anledning.
Visserligen otroligt sällan, men det händer (typ enbart när jag är en PMS-häxa).
Innan Jenny levde jag väldigt mycket i den hetero världen, bortsett för några undantag.
Jag har dejtat ett par tjejer, men aldrig varit riktigt förälskad eller kär i nån.
Vid närmare eftertanke har jag fan inte ens varit kär över huvud taget om man jämför med nu.
Det är först NU jag förstår hur det SKA kännas.
Det tog mig nästan 37 år att hitta rätt, men tro mig- det var värt varenda jävla år för att hamna här.
Det är en helt ny värld för mig, att vara tillsammans och dela sitt liv med en tjej, och jag lär mig saker varenda dag om mig själv.
Jag kan tex inte vara en tyst och tjurig jävla fitta som suckandes går runt och städar och plockar utan att be om hjälp och hoppas på att hon ska erbjuda sig.
Tro mig, jag har gjort det. En gång.
Sen hade vi ett snack, eller vi och vi- det var mest Jenny som sa sitt.
Och det räckte för att jag skulle växa upp och inse att det inte funkar så.
Vill man ha hjälp ber man om det, annars kan man dammsuga och hålla käften.
Jenny har, det alla hittills misslyckats med, tagit ner mig på jorden och fått mig inse att jag inte är facit.
Det är inte bara MINA regler som gäller, det är inte bara mina åsikter som räknas och det är inte bara mitt sätt att tänka som är det ända rätta.
No shit.
Jenny har fått mig att inse hur jävla onödigt självkritiska vi är.
Allt, och då menar jag ALLT, som jag ogillat med min kropp- fullkomligt älskar hon.
Hon ser alla mina skavanker som sexiga, charmiga och vackra, vilket gör att jag ser det på samma sätt.
Jag älskar mig själv mer än jag någonsin trott att jag skulle kunna göra.
Tack vare den vackraste människan jag någonsin mött.
/ Tessan
Kommentarer
Postat av: Anonym
Älskar dig. Puss
Trackback
